Frimurerisk musik

Så länge det har funnits frimureri har det också funnits frimurerisk musik, med kända tonsättarnamn som Mozart, Haydn, Sibelius och många fler.

Det har alltid ansetts legitimt att tonsätta religiösa texter och att utforma en del av gudstjänsten musikaliskt. Kyrkan och kyrkorummet har varit den naturliga hemvisten för de stora tonkonstnärerna, allt ifrån den gregorianska musikens födelse till våra dagar.



När den gotiska kyrkobyggnadsstilen slog igenom på 1100-talet förbättrades kyrkorummets musikaliska funktion och dess akustiska förutsättningar. Kyrkobyggarna och musikerna tillhörde samma brödraskap och i byggnadsgillena hade sång och musik en framträdande plats.



Frimurarmusiken och dess historia kan dokumenteras tillbaka till frimureriets begynnelse. De "Societies of Freemasons", som förde traditionerna vidare från byggnadsgillena, bildade 1717. Den vidare utvecklingen medförde att mängder av frimurarsånger och annan musik komponerades jämsides med att det internationella frimureriet utvecklades under 1700- och 1800-talen.



Historien berättar att Wolfgang Amadeus Mozart blev "en lidelsefullt övertygad frimurare". Han var en mångproduktiv tonsättare av frimurarmusik, bland annat sånger, kantater och flera kammarmusikaliska verk.



Mozarts ordensengagemang förknippas främst med operan Trollflöjten, vars libretto skrevs av ordensbrodern Emanuel Schikaneder. Men engagemanget innebar även att Mozarts far, Leopold Mozart, liksom sonen Franz Xaver Mozart, som båda var tonsättare, också blev frimurare.



Även Joseph Haydn var frimurare och bland hans konstnärliga bidrag till frimureriet kan nämnas Parissymfonierna, oratoriet Skapelsen, och stråkkvartetten Jesu sju ord på korset. Joseph Haydn intogs 1784, ett år efter Mozart, i Wienlogen Zur Wahren Eintracht.



I Sverige verkade under 1700-talet ett antal tonsättare som varit frimurare, nämligen Carl Michael Bellman, Per Brandt, Bernhard Henrik Crusell, Erik Ferling, Johann Christian Friedrich Hæffner, Henrik Philip Johnsen, Francesco Antonio Uttini samt Ferdinand Zellbell d.y.



Uttini skrev bl. a. det stora verket Veni Sancte Spiritus för solister, kör och orkester till Konung Adolf Fredriks begravning den 30 juli 1771. Han komponerade även Cantat för kör och orkester som uppfördes den 18 mars 1780, då hertig Carl, sedermera konung Karl XIII, blev den IX:e provinsens Stormästare.



Carl Michael Bellman gav, under rubriken Handlingar rörande Bacchi Ordenskapitel, ut en travesti på 1700-talets ordensväsen. Understundom blev Bellman riktigt allvarlig, fjärran från sina mer glättiga visor. Då skrev han även seriösa verk och medverkade bl. a. i 1765 års provpsalmbok med åtta psalmer (sju översättningar från den s.k. Halle-psalmboken och en originalpsalm Fader omsorg hav om mig).



Givetvis har många svenska tonsättare lämnat sitt bidrag till det svenska frimureriets musikaliska verksamhet, av vilka några namn redan har nämnts. Ur den förteckning över "befintliga musikverk komponerade av frimurare", som sammanställts av frimurarbrodern och musikdirektören Georg Sándor, kan nämnas namn som Prins Gustaf, Johan Alfred Ahlström, Alfred Berg - i Lund känd under namnet "fader Berg"-, Johan Fredrik Berwald - en släkting till Franz Berwald -, Erik Erling, Ivar Hallström och Adolf Fredrik Lindblad samt Johann Gottlieb Naumann, som var medlem i logen Zum Goldenen Apfel i Dresden.



Naumann adopterades i november 1777 av dåvarande S:t Johanneslogen L´Union i Stockholm. Naumann skrev ritualmusik för L´Union som finns bevarad i Ordens bibliotek. Naumann hade kallats till Stockholm 1777 för att bistå Gustav III med att reformera hovkapellet och medverka till förverkligandet av konungens operaprojekt.



Vid högmässan i S:ta Clara kyrka togs på Marie Bebådelsedag 1759 kollekt upp för Frimurare Barnhuset i Stockholm och i anslutning därtill uppfördes orkesterversionen av Psalm 113 av Giovanni Battista Pergolesi.



Detta blev upptakten till de Långfredagskonserter, som Stora Landslogen från och med 1772 anordnade på Riddarhuset till förmån för Frimurare Barnhuset. Dessa konserter fortsatte ända in på 1900-talet.

Bland verken som då och vid andra frimurarkonserter i Stockholm framfördes, kan nämnas Haydns Skapelsen och Jesu sju ord på korset.



Den finländske tonsättaren Jean Sibelius blev en förgrundsgestalt inom frimurarmusiken genom komponerandet av ritualmusik samt en serie körverk, som under lång tid har använts i amerikanska loger. Sibelius blev 1924 medlem av den finska Storlogen och skrev 1927 Ritualmusik för Frimurare Orden eller Musique religieuse, op.113 I ett gåvobrev, daterat den 8 oktober 1948, överlät Sibelius alla rättigheter till verket till Suomi Loosi nr 1. Den 9 mars 1951 erhöll också S:t Johanneslogen S:t Augustin i Helsingfors rätt att använda notmaterialet.



Förutom den namnkunnige frimuraren Jean Sibelius kan bland nutida finska tonsättare nämnas Erik Bergman som åren 1986-88 komponerade operan Det sjungande trädet. Denna opera har sin utgångspunkt i den svenska folksagan Prins Hatt under jorden, som i sin tur anknyter till en gammal myt om Amor och Psyke, men Bergmans skildring av kampen mellan ljus och mörker går mera på djupet och har blivit en vacker analogi med Mozarts Trollflöjten. Verket blev inspelat 1992 och belönades med Nordiska Rådets musikpris vid 1994:års session i Stockholm.



Den finländske frimurarbrodern Bengt Viktor Johansson komponerade 1960 ett Requiem, med namnet Tolv texter ur Bibeln, även kallat Tolv Bibelspråk för trestämmig manskör och orgel. Detta verk räknas till hans mest betydande kompositioner.



Under senare delen av 1900-talet utvecklades ett uppmärksammat samarbete då innehavaren av Ordens hederstecken, poeten Bo Setterlind verkade ibland oss, nämligen genom att trubaduren och frimurarbrodern Staffan Percy har tonsatt många av Setterlinds av frimureriet djupt inspirerade dikter.



Bo Setterlind skrev texten till frimurarkantaten Till Ljuset, som komponerats av frimuraren och dåvarande operachefen Eskil Hemberg och uruppfördes med anledning av Svenska Frimurare Ordens 250-årsjubileum vid jubileumskonserten i Stockholms konserthus den 22 mars 1985.



Text: Sten Svensson 2008