S:t David
1122
S:t David
Besöksadress:
Termometergatan 2
732 50 VÄSTERÅS
Postadress:
Termometergatan 2
723 50 VÄSTERÅS

021-14 16 85
st.david@frimurarorden.se

S:t David

Här hittar du aktuell information om våra många aktiviteter och olika verksamheter. Äldre information hittar du längst ned på sidan.


Historik

Det har nu gått 50 år sedan Svenska Frimurareordens dåvarande Stormästare, Hans Majestät Konung Gustaf VI Adolf uppdrog åt Den Högst Upplyste Riddaren O Kommendören Carl-Axel Wållgren att förätta invigningen av Logen – vilket skedde söndagen den 30/3 1958.

Logens förste Ordförande Mästare - Arnold Landin sade bla följande i sitt tal på invigningsdagen.

”Idag har de 185 grundläggarna glädjen att se Den Lysande Skotska S:t Andreaslogen S:t David invigd. Den har fått sitt namn efter Västmanlands Apostel den helige David, om vilken legenden berättar, att när han – gammal och skumögd som han var – vid en predikan i Munktorps kyrka skulle hänga upp sina vantar på en spik. Så hängde han dem på en solstråle som silade in genom fönstret och där blev de kvar.
Många sekler har svunnit hän sedan den helige David verkade i våra bygder, men lika sann är för oss idag den kristna läran som han predikade, vars viktigaste etiska regel långt tidigare uttrycktes med Jesu ord i Bergspredikan: Allt vad I viljenatt människorna skola göra Eder det gören I ock för dem.

Vi är alla tacksamma för de 185 grundläggarnas ambition, som än idag ger oss glädjen att uppleva Andreaslogens mysterier.

Vilka var då drivkraften bland de Bröder som lade grunden för vår S:t Andreasloge tillkomst – att man i Västerås vid den tiden kände att man ville fördjupa arbetet inom Andreasgraderna. Man ville ge Bröderna i Västerås en chans att på hemmaplan få recepiera tom S:t Andreas Mästares grad. Detta gjordes säkerligen inte utan ackompanjemanget av röster som förmodligen sade – ”det går aldrig / det passar sig inte / det här har inte gjort sen 1934 i Sverige varför skall vi göra det nu och i Västerås dessutom…”
- för så brukar det väl vara när något nytt som inte förut funnits skapas.

Så lät det (om än svagt) när vi inledde arbetet med att skapa dessa lokaler som vi idag nyttjar. Här har vi genom ett nytänkande skapat kostnadseffektivt utnyttjande av ytor utan att för den skull göra avkall på lokalernas rituella utformning. Visst det finns några avvikelser, men dessa är vederbörligen protokollerade och sanktionerade av ”högsta instans”. Vi skall glädjas åt alla Loger i Sverige som har förmånen att verka i gamla anrika byggnader. Men när det gäller nyetableringar så får vi nog konstatera att det inte är ekonomiskt möjligt att etablera sig i spatiösa (palatsliknande) lokaler. Utan det gäller att hitta lösningar liknande denna i Västerås, som ger Bröderna en riktig upplevelse, utan att vi har tummat på den rika symboliken som ett riktigt utformat logerum har ihop med vår fina ritual.

Jag vill påstå att Andreasfrimureriet inte är alldeles enkelt att ta till sig. Därför är det oerhört viktigt att vi som jobbar som Ämbetsmän i Logen gör det med sådan inlevelse att de Bröder som kommer på våra logekvällar ges möjlighet att förstå och tränga in i symboliken.

Vi skall i vårt agerande i Logen väcka nyfikenhet! Att vara nyfiken har tyvärr givits en något negativ klang – inte minst med tanke på de varnande Ord som Ordförande Mästaren nämner för recepienten i 1:a graden ”.. att det inte blott är en barnslig Nyfikenhet…” osv. Dessa ord kan tolkas ur ett negativt perspektiv.

Visst finns det exempel där vi bär på en ”skadlig” nyfikenhet – den måste vi alla söka kuva. Men det jag menar är egentligen den positiva nyfikenheten, den som ger oss inre kraft att gå vidare i vårt sökande.

Som exempel på positiv nyfikenhet kan jag nämna några exempel:

• All forskning som bedrivs vilar på nyfikenheten att hitta en lösning eller förklaring på olika fenomen.

• När vi läser en bok eller hör en berättelse väcks vår nyfikenhet kring hur det hela skall sluta.

• Att vakna upp varje morgon och känna en nyfikenhet om vad den kommande dagen bär i sitt sköte

Detta mina bröder är den nyfikenhet som jag vill dela med mig av till de Bröder som börjar sin ”Andreasvandring” i S:t David. Det i sin tur leder till en vilja för logens Bröder att läsa och förkovra sig i Andreasgraderna. Vi är inte där ännu, men jag vill ändå påstå att vi har kommit en bit på väg.

Under de 50 år som gått har 1208 S:t Johannes Mästare antagits till S:t Andreas Lärlinge Medbroder.

Vi bör alltid påminna oss att vi alltid, varje dag skall söka göra vårt bästa. Inte skjuta upp saker i onödan, för helt plötsligt har vi (eller någon vi älskar) fått kallelsen av Den Allra Högste att inställa oss i den Högre Logen
– då är det för sent att åtgärda det ogjorda eller att säga det osagda.

Konung i det höga,
Du släkten bortgå låter,
och andra komma åter.
Och åldrar undan åldrar fly.
Men Ditt fadersöga
Milt vakar över alla
Din nåd som vi åkalla
Är varje morgon ny.

En kär broder med Västeråsanknytning

Bo Alf Ingemar Setterlind, 1923-1991
Bo Setterlind föddes i Växjö 24 augusti 1923. Han flyttade först till Strängnäs. Som elva-årig flyttade han till Västerås där han sedan också tog studentexamen 1944 vid Västerås läroverk. På 50-talet flyttade han tillbaka till Strängnäs där han bodde till sin död 24 januari 1991.

Då förlorade Sverige en av landets mest älskade och lästa poeter.
Han är begravd i Västerås utanför domkyrkan.
Bo Setterlind skrev under sin livstid mer än ett sjuttiotal böcker: romaner, noveller, reseskildringar, debattskrifter och barnböcker.

Han debuterade 1948 med diktsamlingen Månvagga. Han har gjort sig själv mest känd som lyriker genom sina omkring fyrtio diktsamlingar.
Bo Setterlind var en religiös diktare och skrev ofta om naturens skönhet, som en gåva från Gud. Han gestaltade också ofta döden och dödsögonblicket.

En dikt av nationalskalden Bo Setterlind:

Döden tänkte jag mig så
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.

Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.