la Lumière
1063
la Lumière
Blasieholmsgatan 6
111 48 STOCKHOLM

lalumiere@frimurarorden.se

la Lumière

Här hittar du aktuell information om våra många aktiviteter och olika verksamheter. Äldre information hittar du längst ned på sidan.


Musiken i la Lumière

Musiken i Lärlingegraden
la Lumière vill lyfta fram vårt svenska 1700-tal, och i synnerhet den Gustavianska perioden då vår ritual fick sin nuvarande form. Den som har kunskaper om dåtidens idéströmningar, kulturpersonligheter och samhällets omvandling får också därmed en förklaring till vårt Svenska frimurarsystems särart. Här spelar självfallet musiken en central roll. Det var under denna period grunden lades till en egen svensk musiktradition. Under logerna spelar vi därför några berömda passager från musik som ljöd i 1700-talets Stockholm.

Kraus Riksdagsmarsch från riksdagen i februari 1789
Josef Martin Kraus var tysk men kom som ung till Stockholm där han snabbt upptäcktes av Gustav III 1778. Han fick först arbeta med operor till det nya operahuset men är mest känd för sina symfonier som i sin förromantiska dramatiska stil vittnar om hur snabbt den nya stilen fick fotfäste i Sverige. Gustav III gav honom resestipendier så att han kunde lära sig mer om denna nya musik ute i Europa. Han avancerade senare till hovkapellmästare och fick ansvar att skriva musiken till begravningen av Gustav III, ett fantastiskt verk där dramatiken tycks implodera av smärta.

Riksdagen 1789 är en av de mest dramatiska i vår historia. Gustav III gjorde där en förändring i konstitutionen, den sk Förenings- och säkerhetsakten. Genom att liera sig med bönderna och borgarna upphävde han åtskilliga av adelns privilegier - ett av skälen till att adeln hämnades genom skotten i mars 1792.

Uttinis uvertyr till Aline
Antonio Francesco Uttini var ledare för den italienska operaensemblen som spelade ute på Drottningholm. Han kom till Stockholm redan på 1750-talet hitkallad av drottning Lovisa Ulrika. Han komponerade på befallning av Gustav III den första operan på svenska 1773 - Thetis och Pelée.. Gustav III tyckte att Uttinis stil var för gammaldags och ersatte honom därför senare med Naumann.

Aline skrevs 1776. Aline är en fransk herdinna som blivit drottning i Indien och som förälskar sig en fransman. De tu får slutligen varandra och blir kungar i ett nytt sagorike.

Naumanns Cora och Alonzo
Johan Gottlieb Naumann var den ledande gustavianske hovkapellmästaren. Han var även frimurare och skrev åtskillig musik till logerna. Det var hans opera Cora och Alonzo från 1779 som invigde Adelcrantz magnifika operahus vid Gustav Adolfs torg den 30 september 1782.

Operan är typisk för upplysningstiden. Den hyllar toleransen och kampen mot fördomar. Adelsmannen Alonzo har fyllts av avsky mot spanjorernas förtryck av indianerna. Alonzo lyckas till slut övertyga spanjorerna om felaktigheten i deras hänsynslöshet och samtidigt också indianerna om grymheten i deras traditioner. Musiken är hämtad ur den balett som dansas framför Solens tempel. Där dansar prästerna hållande emellan sig en kedja av blommor som de lindar kring pelarna för att visa hur sällhet, tolerans och nöje binds samman.

Naumanns Gustav Vasa från 1786
Denna opera som skrevs av Gustav III själv med biträde av Kellgren blev Operans stora paradnummer och fanns på repertoaren långt in på 1800-talet. Den skildrar heroiskt hur Gustav Vasa genom dygd och ädelmod jagar danskarna på flykten och väljs till kung i ett fritt Sverige.

Med denna opera hade Gustav III visat att Sverige hade en historia som var lika dramatisk och heroisk som Frankrikes och att det gick att skriva en svensk opera som sjöngs på svenska och som handlade om svensk historia. Därmed hade Sverige inte längre något att skämmas för utan kunde med högburet huvud se sig som jämlik med Europas övriga kulturnationer. Två månader efter operans premiär invigde Gustav III den Svenska Akademien. Därmed blev 1786 det år då det svenska språket definitivt lyftes fram som nyckeln till framgång för svensk kultur.