Den Mellersta Pelaren
4023
Den Mellersta Pelaren
Norra Strandgatan 40
553 20 JÖNKÖPING

036-71 09 83
dmp@frimurarorden.se

Den Mellersta Pelaren

Här hittar du aktuell information om våra många aktiviteter och olika verksamheter. Äldre information hittar du längst ned på sidan.


Historik över Den Mellersta Pelaren

"Den Mellersta Pelaren” är den äldsta logen inom Fjärde fördelningen och nummer sex i åldersordning bland verkande S:t Johannesloger i Sverige.

Mellersta Pelaren, som var det ursprungliga namnet, grundades i Jönköping år 1800 och hörde fram till 1814 till Skånska provinsiallogen.

Logens namn
”Den Mellersta Pelaren” syftar sannolikt på kabbalistisk symbolik med världsträdets tre pelare, varav den mellersta betecknar förbindelsen mellan vår värld och den himmelska. I kristen kabbala symboliserar den mellersta pelaren Kristus. Hertig Karl, som var en intresserad och kunnig kabbalist, kan ha tänkt sig en mer långtgående symbolik. I den apokryfa Henoks tredje bok kopplas den mellersta pelaren till ”Metatron”, en slags ärkeängel eller gudomligt vicemajestät, som hämtades hem till Gud utan att behöva se döden (1 Mos 5:18ff). Denna myt och monogrammet på logens vapen (se nedan) kan tyda på att hertigen såg sig själv som ett slags frimurerisk mellersta pelare. Hans dåtida titel som Stormästare var ”Den visaste Salomos vicarius”.

En snarlik symbolik finns i våra kyrkor. Altaret pryds där av ett krucifix med ljus på ömse sidor. Under de största högtiderna, påsk och jul, är det tre ljus på vardera sidan. I Salomos tempel stod den sjuarmade Menoran. Det mellersta ljuset, shekináh, betydde "Guds närvaro". I kristen tradition har alltså det mellersta ljuset ersatts av ett krucifix; löftet om Messias som man ser förverkligat i Kristus.

Logens vapen
DMP:s vapensköld fastställdes, liksom namnet, av hertig Karl i samband med att logen grundlades. Skölden är av engelsk typ. Häroldsbilden är delad, med den övre delen kluven i silver och guld, och den undre i svart. På den övre delen är lagd övre hälften av ett rött S:t Georgskors. I silverfältet mellan korsarmarna (dexter) en murslev och i guldfältet (sinister) en klubba. På den undre delen en vit kolonn med klotkapitäl och ett C som spegelmonogram, ställd på en stam av svart-vit mosaik. Skölden är krönt av nio uppåtriktade murslevar.

Valspråk
Arbetande-Gagnande.

Exempel på tolkning av logens vapen
I heraldiken beskrivs en vapensköld sedd från bäraren. Följden blir, att det som en annan betraktare ser till vänster, är heraldiskt åt höger eller för enkelhetens skull dexter. Heraldiskt vänster kallas sinister. Uppåt och dexter anses “finare”. Vid beskrivning, s.k. blasonering, nämns de hållen först och eventuell symbolisk riktning anses gå åt de hållen.
En beskrivning av DMP:s vapensköld bör börja med att förklara varför häroldsbildens övre fält är kluvet i silver och guld, inte tvärtom. Det “finare” guldets oväntade placering i sinister får en särskild betydelse. Den liksidiga triangeln i mursleven är en treenighets- eller gudssymbol. Lagd på ofullkomlighetens silver blir den en symbol för Kristus: “Sann människa och sann Gud.” Klubban symboliserar Ordens ursprung i de medeltida bygghyttorna. Den användes för arbetet att forma stenen till tempelbygget, vilket blir en bild av vår strävan mot förkovran. Symboliken förstärks av att klubban är lagd på guld, som står för andlig insikt. Bilden är kluven, vilket kan tolkas som att det gudomliga och det mänskliga har olika mått. Vi strävar mot det fullkomliga, men kan endast hoppas att nå ett sådant mål. Vid ritualrevisionen år 1800 fick de s.k. arbetsgraderna, i vilka DMP verkar, en fastare påbyggnad i högre grader, vilket det ”uppgående” korset antyder.
Det undre fältet är svart. Svart kan betyda urtillståndets mörker eller det osynliga och förborgade. Heraldiskt betyder det: försiktighet och visdom; enligt kabbalan: förståelse eller mörkrets välde. Stammen längst ner med sina vita och svarta rutor liknar logens golv. Enligt myten fanns ett sådant golv i Salomos tempel.  “Moses stengolv” fick endast beträdas av översteprästen. I Rom på 100-talet f.Kr. hyllades de nio muserna i rum med sådana golv. Rutorna markerar motsättningar, som ljus och mörker, arbete och vila, logos och mythos m.m.
Den centrala vapenbilden, kolonnen, symboliserar förstås ”Den Mellersta Pelaren”. Den står på ett logegolv och avtecknar sig mot ett svart fält. Med sitt klot, symbolen för världen eller evigheten, snuddar den vid ett övre fält med dess symbolik. Budskapet är, att målet ligger över och utanför logen. Kronans nio murslevar återkopplar till muserna. De kan inspirera till ett gagneligt arbete: ”Att öva dygden och kuva lasten”. Hur det skall gå till är upp till betraktaren själv.

Lokaler
1800-1809
Logen grundades den 29 oktober 1800. Den första tiden hölls sammankomsterna på övre våningen av buntmakare Heggs gård på Östra Storgatan 34.

1809-1819
Logelokalerna inrymdes i Rådhuset på Hovrättstorget.

1819-1826
Logen utnyttjade Assembléhuset eller Stadshuset, f.d. Stedska huset, bakom Rådhuset.

1827-1860
Logen flyttade tvärs över gatan till Östra Storgatan 29. Tidigare hade den danska delegationen bott i huset under fredsförhandlingarna i Jönköping efter det dansk-svenska kriget 1808-1809. Byggnaden står fortfarande kvar, om än mycket förändrad. Den svenska delegationen bodde i det nämnda Stedska huset. Det huset brann ned 1965.

1860-2013
I över 150 år höll logen till i Stora Hotellet, som stod klart 1860, tänkt som en övernattningsmöjlighet för resande från Malmö till Stockholm eller Göteborg. Sträckan Nässjö, Falköping invigdes 1864. Först tio år senare blev sträckan Nässjö, Linköping klar. Kallvinden på hotellet inreddes som logelokal åt DMP. Hösten 1929 drabbades hotellet av en förödande brand. Johannessalen klarade sig och i samband med andra byggnadsarbeten installerades ett stjärnvalv 1930. Väggarna försågs med pilastrar, krönta med korintiska kapitäl. Hotellet utvidgades med en flygelbyggnad mot Norra Strandgatan, vilket gav utrymme för fler logelokaler, kansli m.m.
Brödramåltiderna, som ursprungligen intogs i hotellet, började improviseras i de egna lokalerna på 1980-talet. Det problemet fick sin lösning 1990, då en matsal med tillhörande varmhållningskök inreddes i logelokalerna.

2014-       
Norra Strandgatan 40. Det nya Frimurarhuset uppfördes 1885-86 för Östra Flickskolan. Ett tekniskt gymnasium startades i Jönköping 1950. Delar av verksamheten drevs i den gamla flickskolan. Den överfördes senare till nuvarande Erik Dahlbergsgymnasiet. Ett nybildat fastighetsaktiebolag köpte fastigheten för logeändamål 2012. Ombyggnad och inredning följer. Inflyttning i nya lokaler är beräknad till januari 2014.

Inventarier
Logealtaret tillverkades 1758-59 av hovbildhuggaren Johan Ljung i Stockholm. Varför det hamnade i Jönköping beskrivs nedan. Det vackra altaret målades vitgrått på 1850-talet. Jubileumsåret 2000 kunde det efter en omfattande konservering återställas i sin ursprungliga prakt i guld och med blå och röda marmorerade fält. Inte många frimurarloger har några inventarier som, genom sin proveniens och sitt konstnärliga utförande, kan mäta sig med DMP:s altare.

Orgeln i Johannessalens är också en klenod. Den byggdes 1834 av den kände orgelbyggaren Sven Nordström, då fältmusikant vid Jönköpings regemente. 1860 flyttades den till nuvarande lokal i Stora hotellet och ”återinvigdes” efter omfattande renoveringar 1948 och 1972. Orgeln, liksom altaret, kommer att flyttas ytterligare en gång, 2013, till det nya Frimurarhuset på Norra Strandgatan.

Logens grundläggare, Wilhelm Bennet
Wilhelm Bennet föddes den 19 februari 1757 på sätesgården Bälteberga i Skåne. Han fick enskild undervisning i hemmet och tog studentexamen i Lund. Han blev redan som 17-åring antagen till Extra Ordinarie Cancellist uti Kongl Justitie Revisionen. Tjänsten där tröttade snabbt ut honom. Efter samråd med föräldrarna lämnade han juridiken och antogs som volontär vid Kongl. Lifgardiet till fot och Lifcompagniet, 18 år gammal.
Karriären blev snabb. Under sitt första år som militär var han volontär, sergeant, fänrik och bataljonsadjutant. Därefter följde i rask takt: Löjtnant vid 23 års ålder, premiäradjutant 26, kapten och regementskvartermästare 29 år. Han deltog i Gustav III:s krig mot Ryssland 1788 och var med vid Anjala, Värelä m fl. platser. När han var 35 år, 1792, blev han major. Därefter överste i armén och Riddare av Svärdsorden, 38 år. Året därefter blev han Generaladjutant, överstelöjtnant och sekundchef vid Livgardet till fot. Två år senare, 1797, blev Bennet chef för Jönköpings regemente.

Wilhelm Bennets bana inom frimureriet blev inte mindre lysande. Han recipierade i grad I redan som 18-åring 1775, samma år som han antogs till volontär. Därefter följde graderna upp till den högsta i snabb takt. 1799, efter 24 år som frimurare, blev han Stormarskalk och preses i Loge Directoriet och snart därefter Hans Maj:t Konungens ställföreträdare inom Orden.

Under 1770-talet åtog sig hertig Karl att vara Ordförande mästare för Johanneslogen L´ Union, och 1799 även att vara styresman för S:t Jean Auxiliaire (grundad 1752). Han tog initiativ till en sammanslagning av dessa två loger. Sammanslagningen ledde till att en del inventarier blev överflödiga. I ett sammanträde den 14 december 1799, som leddes av den Deputerade mästaren, kammarherren Wilhelm Bennet, beslutades att L´ Unions kapital skulle överlämnas till Frimurare-Barnhuset i Stockholm och att silverföremålen skulle tillfalla den nybildade logen Den Nordiska Första.  I protokollet har också antecknats följande: ”Deputerade Mästaren föreslog vidare att alla andra logen tillhörande saker såsom Altare, Decorationer, Handlingar, m.m. måtte efter ett däruppå inrättadt Inventarium uti ett särskildt Contor till förvar inläggas, för att skänkas åt den första S:t Johannesloge som hädanefter i Provincerna kunde blifva constituerad, hvilket äfven af Bröderne beviljades och af Hans Kongl. Höghet stadfästades.”

Möjligen anade Bennet redan då vart altaret och andra inventarier skulle komma att ta vägen. Den 18 juli 1800 (alltså ett halvt år efter sammanslagningen) fick Bennet uppdrag av Hertig Karl att bilda en S:t Johannes Loge i staden Jönköping under namn av ”Medlersta Pelaren”. I logens första protokoll kan vi läsa följande: ”År 1800, den tjugonionde dagen uti tionde månaden församlades nedanstående bröder, för att uti underdånigste åtlydnad af nionde Provincens Visaste Salomons Vicarii, Hans kongl. Höghet Hertig Carls af Södermanland Nådiga Bref af den 18:e  nästledne juli, grundlägga den i Jönköpings Stad tillåtne Sanct Johannis Loge Mellersta Pelaren kallad. Och blef till underdånig fölgd denna Loge installerad af den högst upplyste, frie och antagne Murare Riddaren och Commendeuren med röda Korset, Provincial Stormarschalken, den tillförordnade Legatus a Latere, General Adjutanten, Öfversten och Riddaren af Kongl. Svärds Orden, friherre Wilhelm Bennet.”

Wilhelm Bennet fungerade som logens OM, utan att vara formellt vald, fram till 1802, då den Deputerade mästaren, lagman Adam Jordan Kröger, som skött det mesta av arbetet, valdes till OM. Han innehade sedan detta ämbete till 1806. Efter tiden i Jönköping och DMP blev Bennet Banerförare vid Serafimerorden och Nordstjärneorden. Han tog avsked ur krigstjänsten med generalmajors titel 1810, blev Riddare av Karl XIII:s Orden 1811, generallöjtnant och sekreterare vid Serafimerorden, president i kammarrätten 1819. Han gifte sig samma år med hovfröken Hedvig Maria von Wachenfeldt. 1822 förlänades han Serafimerorden. Han dog barnlös år 1824 vid en ålder av 67 år.

Mera läsning
Den Mellersta Pelaren 200 år, Lars von Knorring och Gustaf Ruuth, 2000.  ISBN 91-630-8248-9. Förlag: Den Mellersta Pelaren.
Boken kan köpas på logen eller beställas genom sekreteraren. Pris 150 kr.

Wilhelm Bennets egenhändigt skrivna biografi, överlämnad till Stora Landslogen 1805. Finns i logens bibliotek.
Parentationstal över Wilhelm Bennet i Stora Landslogen. Finns i logens bibliotek.

Rune Carlsson

Klicka för fler bilder
1/5