Den Mellersta Pelaren
4023
Den Mellersta Pelaren
Norra Strandgatan 40
553 20 JÖNKÖPING

036-71 09 83
dmp@frimurarorden.se

Den Mellersta Pelaren

Här hittar du aktuell information om våra många aktiviteter och olika verksamheter. Äldre information hittar du längst ned på sidan.


Frimureriets mening

Komikern Groucho Marx lär ha sagt: ”Jag vill inte vara med i en förening som vill ha mig som medlem.” Så vitt bekant var Groucho inte frimurare, men hans självkritik, om det nu var fråga om en sådan, borde ha gett honom flera skäl att vilja bli just frimurare. Till de skäl, som brukar nämnas hör: möjligheter till personlig utveckling och gemenskap med likasinnade.

Här är min syn på vad som kan ligga bakom förhoppningar om sådana värden.

Är det realistiskt för en vuxen man, att tro att han kan utvecklas inom en Orden som vår?

Möjligen är det med människor som med viner, de goda blir bättre med åren, de mindre goda blir sämre. Det må så vara, men alla kan åtminstone försöka bli ”bättre”. Varför inte då på vårt sätt? Även mogna människor kan utvecklas inom områden som har med empati och omsorg att göra. Reflektion över andliga och etiska frågor kan verka i rätt riktning.  Men det räcker inte med reflektion.

Vi måste också vara beredda att ändra våra perspektiv.

En tibetansk tänkare uttryckte det så: ”En ung man vill förändra världen. Så småningom gifter han sig. Då vill han förändra sin fru. Därefter vill han förändra sina barn. Först när han inser, att det inte går, börjar han förändra sig själv.”

Ritualer, med symboler och allegorier, är viktiga för oss. De ger oss inga svar på livsgåtorna, men de ger oss tillfälle att själva formulera väsentliga frågor. Människan har alltid skapat sig ritualer. Ett enkelt exempel är kaffepausen. Den fyller inte i första hand ett fysiskt behov. Den respekteras för att den bidrar till gemenskapen i familjen, på arbetsplatsen eller i föreningen.

Värderingarna inom vår Orden vilar på kristen grund. Föga förvånande finns därför paralleller mellan frimureriet och religionen. Jag skall peka på en, inte så ofta använd, parallell.

Det finns religionssociologer, som har försökt förklara vad religion är. Den är exempelvis inte vad många ateister tycks tro: en bred förklaring av världen, som kan bytas ut mot vetenskapliga resonemang. Den vilar inte heller på historiska fakta, som kan vederläggas genom arkeologi eller andra bevis. Den är en livsstil – en livsstil som hålls vid liv av ritualer.

Dessa ritualer, som sättet att be eller fira gudstjänst, att ge allmosor eller bege sig på pilgrimsresor, betyder oerhört mycket för gruppen troende.

Vi kan finna liknande tendenser inom frimureriet. Det är subjektivt, hemlighetsfullt, esoteriskt om man så vill. Det erbjuder ritualer, som likt religionen kan inspirera till att söka högre mål. Att vara frimurare är också att välja en livsstil. Religionen utnyttjar kulturella förstärkare i sin liturgi, som sång, musik och textläsning. Sådana alstrar mätbara förändringar i hjärnaktiviteten, som bidrar till att förstärka tron. Liknande impulser har konstaterats hos människor, som rör sig i gemensam, taktfast rytm i dans eller exercis. De tenderar att skapa band mellan deltagarna.

Kaserngårdens exercis är alltså inte enbart en kvarleva från övningar för forna tiders strider i sluten ordning. Exercis, utförd på rätt sätt, förändrar människors känslor och stärker gruppgemenskapen.

Våra ritualer innehåller också kulturella förstärkare, som bidrar till att stärka gruppgemenskapen, men gruppen måste också ha ett mål. Hertig Karl beskriver det, i ett svar på ett antal Jönköpingsbröders önskan att få bilda en ny S:t Johannesloge. År 1800 utfärdar han ett konstitutorial för ”Medlersta Pelaren”. Där står, att syftet är: ”att utbreda den konungsliga Vetenskapens sanna Ljus, til dygdens och oskuldens försvar, til den betrycktes hjelp, samt Eder egen heder och tillfredsställelse.” 

Vad är det då vi sysslar med? Jo, vi ägnar oss åt ritualer, som är i stort sett oförändrade sedan år 1800, och vi deltar i brödramåltider i betydligt friare, men anständiga former.

Sådant stärker gemenskapen. Vi lyssnar också på tal eller föredrag, som inte sällan handlar om just dygd, skuld och hjälp till behövande. Om de leder till personlig utveckling är högst individuellt, men de är åtminstone ord på vägen.

Rune Carlsson

Reviderad: 2015-09-21