Den Mellersta Pelaren
4023
Den Mellersta Pelaren
Norra Strandgatan 40
553 20 JÖNKÖPING

036-71 09 83
dmp@frimurarorden.se

Den Mellersta Pelaren

Här hittar du aktuell information om våra många aktiviteter och olika verksamheter. Äldre information hittar du längst ned på sidan.


Epoken Stora Hotellet går mot sitt slut

Den Mellersta Pelaren, grundad år 1800, flyttar nu för fjärde gången och därmed avslutas den "hotell-epok" som påbörjades redan år 1860. Frimurarsamfälligheten i Jönköping förväntas våren 2014 inviga sitt eget hus på Norra Strandgatan.

Området öster om hamnkanalen i Jönköping, där Stora Hotellet nu ligger, ödelades den 1 mars 1854 av en våldsam brand. Vad kunde nu byggas där? Staden behövde ett nytt, modernt hotell. En anledning var att Jönköping skulle bli mittpunkt för den planerade järnvägen Stockholm, Falköping, Nässjö, Malmö. Det fanns inga nattåg på den tiden. Restiden Stockholm, Jönköping var minst 12 timmar. Jönköping var en lämplig plats för övernattning. En bra tomt var ledig. Ett hotellkonsortium bildades och hotellet ritades och uppfördes av arkitekten och byggmästaren Birger Oppman. Helgo Zettervall var då assistent hos Oppman och medverkade i utformningen. Arbetet pågick 1856-60, men hotellet kunde redan 1858 användas under ett stort lantbruksmöte i staden.

Hotellet har tre våningar. Entrén låg som nu i mittpartiet. Detta hade en fjärde våning i form av en kallvind. Den inreddes av S:t Johanneslogen Den Mellersta Pelaren till logelokal. I södra flygeln fanns på nedervåningen matsal, kök och ett schweizeri. I norr fanns bl.a. en badinrättning och en biljardsalong. På andra våningen låg resanderummen. Tredje våningen rymde festivitetsvåning, damsalong, klubblokaler och finare hotellrum. Lokalerna lystes upp av öppna gaslågor. – Jag har hört berättelser om hur sådana lågor släckts av misstag, och gas börjat läcka ut. Varje generation tycks drabbas av sina olyckor; en riskerar att gasas ihjäl, en annan att få SMS-tumme.

Istället för nuvarande tillbyggnad mot N. Strandgatan fanns där en hotellträdgård med bersåer, statyer och springbrunnar. Uppenbarligen fanns då utrymme för annat än ekonomisk effektivitet – eller den kanske tillgodosågs på annat sätt.

Spegelsalen, som väl är hotellets största sevärdhet, invigdes först 1864. Jugendstilen och takmålningen tillkom vid en renovering 1904. De landskaps- och stadsvapen som pryder salen står för Götaland och Småland respektive Jönköping, Eksjö, Gränna, Kalmar och Växjö. Eftersom även de tillkom 1904, kan landskapsvapnen också symbolisera de två regementen, som då fanns i staden: Kungl. Andra Göta artilleriregemente, A 6, (i Jönköping från 1898, namnbyte 1905 till Smålands artilleriregemente) och Kungl. Jönköpings regemente, I 12, (med regementsstab i Jönköping och vapenövningar i Skillingaryd från 1684 till 1913 och kasernerat i Ryhov 1914-1927).

Den förste källarmästaren, i det som ursprungligen hette Jönköpings hotell, var den sedermera kände krögaren, teatermannen och konsthandlaren i Stockholm Theodor Blanch – inte att förväxla med författaren August Blanche.

Järnvägen förbi Jönköping blev klar 1864, samma år som festvåningen invigdes. Varken järnvägen eller festlokalen var alltså klara när DMP flyttade in i sina nya lokaler. Järnvägen Nässjö, Linköping blev klar först 1874; eller som Jönköpingsbor gärna säger – Linköping var fortfarande isolerad! Trots det överfördes DMP, som ju grundats år 1800, från Skånska provinsiallogen till ÖPL redan 1840.

Entrén till logelokalerna (egentligen logelokalen) låg där en numera igensatt trappa mynnade söder om nuvarande matsal. En nödutgång går nu över och utanför denna trappa. Där matsalen nu ligger fanns ett kapprum med torrklosett. Utrymmet byggdes 1932 om till logelokal och ändrades återigen 1990 och blev alltså matsal. Johannessalen hade platt tak. Orgeln stod på logegolvet, ungefär som det blir i Frimurarhuset. Utrymmet där kapprummet nu ligger användes för delar av mästargradens reception. Trappan, som vi använder, tillkom efter en brand 1929. Hur lokalerna disponerades 1919 framgår av en planskiss, som är anslagen i Stenhallen.

Natten till den 25 september 1929 utbröt en stor brand i hotellets norra del. Den skadades svårt och hotellträdgården totalförstördes. Frimurarlokalerna klarade sig, men rökskadades. Hotelldirektionen beslöt att uppföra en ny flygelbyggnad med matsal och resanderum, vilken dessutom gav utrymme för en Andreasloge. Att grunda en sådan hade diskuterats länge. Johannessalen återställdes och fick dessutom en välvd stjärnhimmel och orgelläktare, d.v.s. i stort sett nuvarande utseende, bortsett från att det då fanns gradänger längs långsidorna för stolsraderna längs väggarna. De gav en bättre rumskänsla än nu. De togs bort omkring år 2000, samtidigt som golvrutorna vreds ett kvarts varv, så att de blev diagonala, så som de var lagda på 1800-talet, istället för parallella med väggarna, som de lagts senare, förmodligen efter branden. Allt för att uppfylla rituella krav.

S:t Andreaslogen Magnus Ladulås invigdes den 4 mars 1932 i de nya lokalerna. Invigningsförrättare var förre statsministern, konteramiralen i flottans reserv och en av Ordens högsta ämbetsmän, Arvid Lindman. Verksamheten utvidgades sedan efterhand med Damföreningen Kristina 1987, Seniorerna 1991 och invigningen av Kapitelbrödraföreningen Viktor Rydberg den 17 januari 1998.

Årshyran för de renoverade och utvidgade lokalerna hade fastställts till 8 % av ombyggnadskostnaderna, dock högst 6 500 kr. Kontraktet löpte på 25 år med möjligheter till förlängning. I oktober 1932 bildades ett ekonomidirektorium, som skulle svara för den gemensamma ekonomiska förvaltningen. En av tillgångarna var bostadsfastigheten Ö. Storgatan 54. Den var olämplig för logeändamål och såldes 1934 för 95 000 kr.

1957, när det ursprungliga, förmånliga kontraktet löpt ut, blev Frimurarsamfälligheten uppsagd för avflyttning. Hotellet behövde lokalerna för andra ändamål. Uppsägningen överklagades till hyresnämnden, med hänvisning till besittningsskyddet, och en förhandlingskommitté tillsattes. Förhandlingar om hyresvillkoren pågick sedan i 15 år. Ett nytt kontrakt kunde undertecknas först 1972. Så här i efterhand kan det sägas att frimurarna då borde ha köpt hela hotellet. På 70-talet var det till salu för 10 miljoner kronor.

Förhållandena är likartade idag, dock inte så att vi nu skulle kunna köpa hotellet, men hotellet behöver våra lokaler och kontraktet, som senast löpt på 10 år, skulle omförhandlas per den 1 januari 2014. Hyran är idag ca 600 000 kr/år. En hyreshöjning på 10 – 15 % var aviserad. Att flytta till ett eget hus känns motiverat.

Min första bekantskap med Stora Hotellet stiftade jag faktiskt så tidigt som innan det fyllde 100 år. Jag var elev på Artilleriets Kadettskola och det hände att kadetterna efter kommendering till dåvarande Badhus för ”renlighetsbad” och ”fysisk träning”, som det hette med den tidens terminologi, uppsökte baren på hotellet för att skölja ner badvattnets klor.

För att ge en tidsbild kan jag berätta att jag, några år därefter, som subaltern på A 6, fick höra historier om hur det gick till på ”den gamla goda tiden”. (Till subalterner räknades fänrikar och löjtnanter. Fänrikar kunde förr få vänta utan lön på en ”stat”, vilket krävde egen förmögenhet eller en rik fru för att överleva. Löjtnanter kunde också få vänta på befordran tills en kaptensbeställning blev ledig. Problemet löstes genom att alla löjtnanter började utnämnas till kapten senast efter att ha tjänat i tolv år; s.k. ”folkhemskaptener”.) Då kunde ungkarlarna samlas till middag på officersmässen för att sedan avsluta kvällen på Stora Hotellet. Det lär ha hänt att deras entré i matsalen uppmärksammades med att musiken spelade Smålands artilleriregementes marsch. Repertoaren var inte obekant för musikerna. Flera av dem kom från regementets musikkår.

1976 recipierade jag i lärlingegraden i DMP. Brödramåltiderna intogs då i regel i hotellets bakficka, Tavernan. Menyn var begränsat varierad. Inte sällan åt vi skinkrullader. Vid ett tillfälle hörde jag någon muttra: ”Galten Särimner har uppstått på nytt!” För en CM var detta relativt lätthanterligt. Det blev värre när maten skulle serveras i egen regi med engångsservis och tillfälligt uppställda bord i Biblioteket eller Gallerian. Hanteringen underlättades av att mat inte serverades efter tredje graden. Då förväntades alla gå direkt hem i djupa tankar. När vår egen matsal invigdes 1990 blev mathållningen åter mer lätthanterlig.

Bland mera minnesvärda tilldragelser i logelokalerna kan nämnas ett föredrag av Bo Setterlind. Vilket innehåll, vilket framförande, vilken inlevelse! Ett inte lika spirituellt, men ändå unikt föredrag hölls av min hustru, Eva, och mig själv om manligt och kvinnligt frimureri. Det var under Sven Tillströms OM-skap. Frimurare med damer i en välfylld Johannessal såg möjligen mer fram emot middagen än föredraget. Måltiden intogs den gången i hotellets matsal, som låg i tillbyggnaden med utsikt mot Vättern; ungefär som det blir i vårt nya Frimurarhus. Med lätt förundran minns jag också reaktionerna på ett föredrag: ”Nalle Puh som frimurare”, som jag hållit både i Stockholm och i Jönköping. Det händer fortfarande då och då, åratal efteråt, att åhörare påminner mig om mitt ämnesval.

När A 6 lades ned 1985 höll officerskåren avskedsmiddag i Spegelsalen. Kamraterna skingrades. Själv försvann jag till Stockholmstrakten och befattningar i S:t Johanneslogen Adolf Fredrik, men återsåg Spegelsalen vid DMP:s 200-årsjubileum den 28 oktober 2000, då såväl loge som middag hölls där. I januari 2004 flyttade vi tillbaka till Jönköping och jag fick tillfälle att återuppta kontakten med Jönköpingsfrimureriet och Stora Hotellet.

Under åren i Stora Hotellet har över 3 000 främmande sökande recipierat i lärlingegraden. Ett oräkneligt antal bröder har deltagit i logernas arbete. En försiktig uppskattning pekar mot 100 000. Antalet besök under de första 50 åren på Stora Hotellet var sannolikt lägre än under senare år. Annars skulle summan bli betydligt högre. (Invånarantalet i Jönköping var 1800 – 2 684, 1860 – 8 243, 1930 – 30 918 och 2012 – 60 564 för den gamla kommundelen.) Nu är förväntningarna stora inför flytten till det nya huset. Ännu vet vi inte mycket om hur verksamheten där kommer att arta sig, men vi vet var vi är. Den som vill veta mer om hur det var, rekommenderas att söka under fliken ”Historiskt” för respektive loge på Frimurarordens hemsida.

Rune Carlsson

1/1