Den Mellersta Pelaren
4023
Den Mellersta Pelaren
Norra Strandgatan 40
553 20 JÖNKÖPING

036-71 09 83
dmp@frimurarorden.se

Den Mellersta Pelaren

Här hittar du aktuell information om våra många aktiviteter och olika verksamheter. Äldre information hittar du längst ned på sidan.


Centrum och periferi

I dagarna har Andreaslogen Magnus Ladulås äntligen fått sina lokaler i Jönköpings nya frimurarhus färdiga att tas i bruk. Därmed ser höstterminen 2014 ut att kunna genomföras med full verksamhet inom samfälligheten.

Någonstans i de senast färdigställda lokalerna finns en symbol, som kan beskrivas som en punkt i centrum av en cirkel. Symbolen är viktig även i brittiskt frimureri, och beskrivs där som ”A point within a cirkel”. Symbolen är urgammal och kan t.ex. stå för solen. I kabbalistisk mystik står den för ärkeängeln Mikael, som har anknytning till solen och solens dag, söndag. För scouter betyder symbolen: ”Jag har gått hem”. Utan att gå närmare in på någon vedertagen innebörd för frimurare, kan jag här ge en högst personlig tolkning, baserad på aktuella erfarenheter.


Jag ser symbolen som en bild av hur vi står i periferin och betraktar ett ideal eller föredöme i centrum. Eftersom vi tillhör en orden som vilar på kristen grund är det självklara föredömet vår frälsare Jesus Kristus. Detta andliga föredöme har vi gemensamt med den kristna kyrkan. I formell mening är församlingen och den enskilda människans tro, hopp och strävanden den kristna kyrkans centrum. Orden har inga ambitioner att ersätta kyrkan eller församlingen, och står därmed även i det avseendet på en periferi.
Till min sommarlektyr hörde Carlos Ruiz Zafon, Vindens skugga.

Där beskrivs apokalypsens fyra ryttare som: militären, äktenskapet, kyrkan och bankväsendet. Vad menar författaren med det? Finns några frimureriska kopplingar?


Den svenska militären löser sina givna uppdrag på ett utmärkt sätt – även om uppgifterna för närvarande är något oklara och resurserna begränsade. Svensk militär utgör inget hot mot någon. Som apokalyptisk ryttare måste någon annan avses. Kanske sådana som nu är i full verksamhet i Ukraina eller Mellersta östern. Äktenskapet blir vad kontrahenterna gör det till. Hur kan det ses som apokalyptiskt, annat än i enskilda fall? Bankväsendet har jag aldrig hört diskuteras bland frimurare. Återstår då kyrkan att skärskåda.


I Bibeln finns apokalyptiska framställningar i GT:s Daniels bok och framförallt i Uppenbarelseboken, den sista i NT. Bland Johannes uppenbarelser skildras i sjätte kapitlet hur fyra ryttare framträder när de fyra första av sju sigill bryts. Han som satt på en vit häst var Segraren, han på en eldröd häst var Kriget, han på en svart häst var Svälten och han på en gulblek häst var Döden. Men, kan kyrkan själv ses som en apokalyptisk ryttare?


Under korstågen på 1000-talet och under 30-åriga kriget på 1600-talet kunde nog kyrkan förtjäna ett sådant epitet. Om begreppet ”kyrkan” utvidgas även till dem som dyrkar Gud i moskéer och synagogor, finns ännu idag apokalyptiska företeelser i de krig som utkämpas på många håll i världen – i religionens namn eller för att försvara den egna existensen. Där förekommer yttringar som befinner sig långt från religionens centrum – ett centrum som då blir närmast osynligt. Även i vårt samhälle finns företeelser, som ligger långt från religionens centrum. Jag tänker då på fördomar och förtryck mot människor på grund av deras ursprung, tro eller sätt att leva.


Många människor, inte så långt från våra egna gränser, tvingas fortfarande uppleva sådant som vi skulle kunna beskriva som barbari och medeltida mörker. Kan vi göra något åt sådant? Vi kan åtminstone fundera över missionsbefallningen i avslutningen av Evangeliet enligt Matteus: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Som ett erbjudande är den full av tröstande hopp, men om befallningen tas bokstavligt, och genomförs till varje pris, kan den i värsta fall leda till sådana övergrepp, som nu utspelas framför våra ögon.


Vilken ställning tar Frimurarorden till dessa svåra frågor? – Ingen alls! De berör politik, och står därmed utanför det vi ägnar oss åt inom Orden. Möjligen kan en sådan avskärmning ses som en form av navelskåderi, men den har varit ett sätt att undvika makthavares misshag eller inre splittring – historiskt sett inte alltid tillräckligt framgångsrik, men numera fast etablerad. Ytterligare ett citat ur Vindens skugga: ”De fåkunniga talar, de fega tiger och de visa lyssnar.”


Det vi kan göra är att beskriva och närma oss det centrum och de ideal som antyds i den beskrivna symbolen. Våra symboler och allegorier kan förstås ibland förefalla något krigiska, men vi får inte förfalla till att se alltför lättfärdigt på den aspekten. Vi får inte släppa våra högre ideal ur sikte.


Från dessa allvarsord till en konkret frimurerisk verksamhet. De senaste dagarna har jag roat mig med att sammanställa en lista med lämpliga musikstycken, att framföras i logesammanhang när ”levande” musik inte är tillgänglig. Två exempel, som särskilt väl framställer ideal för frimurare och andra, är duetten mellan Pamina och Papageno i första akten av Mozarts Trollflöjten: ”Bei Männern, welche Liebe fühlen” och andra aktens aria med Sarastro: ”In diesen heil’gen Hallen”. I Alf Henrikssons översättning av Emanuel Schikaneders libretto lyder texten:


PAMINA
När kärlek vaknar till en kvinna är mannens hjärta alltid gott.
PAPAGENO
Att stundom känna hjärtat brinna är även kvinnans sälla lott.
BÅDA
Ja, kärlek värmer natt och dag. Kärleken ger vårt liv behag.
PAMINA
Av kärlek lindras alla plågor och kärlek genomtränger allt.
PAPAGENO
Naturen fylls av kärlekslågor, i kärlek tar allt liv gestalt.
– x –
SARASTRO
Till dessa tempelsalar ej hämndens känsla når,
men kärleksbudet talar till den som vilse går.
Han föres vid en broders hand
på vägen hän mot ljusets land.


Från dessa helga murar hat, vrede bannlyst är.
Ej här försåtet lurar, blott dygden härskar här.
Den som ej vill sin ovän väl
har tagit skada till sin själ.


Kan samhällets och Ordens ideal framställas på ett bättre sätt?


Rune Carlsson

Reviderad: 2014-08-26