- Att bli frimurare var som att få ett vidvinkelseende från att tidigare ha haft ett tubseende. Jag har fått en annan upplevelse av saker och ting.
Det påverkar en varje dag i ens livssituation.

- Frimureriet är också en otroligt fin gemenskap. Den öppnas så fort man kommer med.

- Frimureriet ger mig mycket personligen: tillfällen för eftertanke, tid för egen reflektion. Plus, självklart, kamratskap!

- Mina faddrar trodde att frimureriet skulle passa för mig - och jag har aldrig blivit besviken.

- Frimureriet är vårt vattenhål. När jag kommer in i logen får jag tid att varva ner, fundera och tänka efter.

- Man får andra människors infallsvinklar på livet. Man lär sig respekt för andra människor.

- Samtalen är ofta väldigt djupa: Jag får möta människor som funderar över sitt eget liv och vill utveckla det.

- Då jag som 42-åring kom med i Orden hade jag ett jäktigt och stressigt liv. Jag kände mig ofta som en orienterare, som sprang för fullt och som plötsligt upptäckte, att han tappat både karta och kompass.

- Genom sina värderingar och kristna inriktning har Orden gett mig hjälp att finna mål, mening och tillförsikt. Som 70-åring känner jag fortfarande det stödet.

- Gemenskap! Härlig gemenskap.

- Man arbetar också med sin egen person. En del i frimureriet är att lära sig att "leva rätt för att värdigt kunna dö".