Historik

Den Nordiska Första S:t Johannislogen är Sveriges äldsta frimurarloge. Eftersom den dessutom bär traditionerna vidare från den första logen i norra Europa - den s k Greve Wrede Sparres loge, instiftad i Stockholm 1735 - anses den även vara den äldsta frimurarlogen i Norden.

Den Nordiska Första, som logen benämnes i vardagslag, fick sitt nuvarande namn 1799. På initiativ av hertig Karl av Södermanland - den blivande konung Karl XIII - sammanslogs då två äldre Johannesloger som verkade i Stockholm. Den ena av dessa, S:t Jean Auxiliaire, eller S:t Johannes Hjälparen, hade tillkommit 1752, medan den andra, l'Union, eller Endräkten, daterar sig från 1759. S:t Jean Auxiliaire var Sveriges moderloge fram tills dess Stora Landslogen konstituerades 1759.

Det är genom S:t Jean Auxiliaire, som Den Nordiska Första spårar sina anor direkt till Wrede Sparres loge från 1735. Bland S:t Jean Auxiliaires medlemmar ingick nämligen många av de frimurarbröder som ursprungligen upptagits som frimurare i den äldre logen.

I Den Nordiska Förstas gestalt fortlever härutöver ytterligare två 1700-talsloger, vilka sedan länge upphört. Dessa är S:t Johanneslogen S:t Edvard, som grundades 1757 och 1781 uppgick i S:t Jean Auxiliaire, samt S:t Johanneslogen Den Sjunde, stiftad 1760 och 1789 förenad med l'Union.

Bakom den omorganisation av delar av Johannesfrimureriet i Stockholm som hertig Karl företog 1799 fanns en önskan från hertigens sida att ge verksamheten mer ordnade och ändamålsenliga former och skapa en loge med resurser nog att få uthållig livskraft. Hertigen var sedan 1787 Ordförande Mästare i l'Union, och när han 1799 erbjöds att bli Ordförande Mästare även i S:t Jean Auxiliaire grep han det tillfälle detta innebar. Efter att ha gett S:t Jean Auxiliaire nytt namn - som med den tidens språkskick blev Den Nordiska Första S:t Johannis Logen - bad han den 14 december 1799 l'Unions bröder följa sig till den nydöpta Den Nordiska Första. Så skedde, och samma dag utfärdades även konstitutionspatentet för den sammanslagna logen. Således erhöll S:t Jean Auxiliaire, utan att denna loge upplöstes, nytt namn och l'Union gick upp i denna, såsom klart av konstitutionspatentets text framgår.

En liknande åtgärd företog hertig Karl året därpå betr huvudstadens Andreasfrimureri, då han av de båda äldre Andreas-logerna l'Innocente och Glindrande Stiernan skapade den ännu verkande S:t Andreaslogen Den Nordiska Cirkeln. Den skepnad som stockholmsfrimureriets arbetsgrader därmed fick med två Johannesloger (Den Nordiska Första och S:t Erik) och en Andreasloge (Den Nordiska Cirkeln) kom att stå sig i nästan precis 200 år. En tredje Johannesloge - Adolf Fredrik - instiftades 1998 och en fjärde - la Lumière - tillkom 2003. Huvudstaden fick 2002 en andra Andreasloge, då Glindrande Stiernan återuppstod i modern gestalt.

Hertig Karl var Den Nordiska Förstas Ordförande Mästare fram till sin död 1818, således även efter det att han 1809 med kunganamnet Karl XIII bestigit Sveriges tron. Under 1900-talet torde den mest bemärkte Ordförande Mästaren i Den Nordiska Första få sägas vara förutvarande statsministern amiral Arvid Lindman, som innehade posten åren 1927-1936. Logens nuvarande Ordförande Mästare, arkitekten och verkställande direktören Pelle Björklund, är Den Nordiska Första S:t Johannislogens 29:e Ordförande Mästare räknat från logens grundande 1752.

Logens vapen och valspråk
Logens heraldiska vapen speglar dess historia, och symboliserar genom sin utformning den sammansmältning av äldre loger varigenom Den Nordiska Första uppstod. Vapen-skölden upptar element minnande inte enbart om logerna S:t Jean Auxiliaire och l'Union, utan jämväl om den loge som bar hertig Karls fars namn - Konung Adolph Friedrichs Loge - och som var i verksamhet fram till 1775. Den Nordiska Första har f ö även genom Adolf Fredrik-logen anknytning till Greve Wrede Sparres loge.

Skölden, som har formen av ett hjärta - barmhärtighetens sinnebild - är genom ett Ypsilon-kors, bestående av en vinkelhake och ett svärd, delad i tre fält. I varje fält ses en Ordförande Mästare-klubba av silver. I det övre röda fältet är klubban belagd med lilla riksvapnets tre kronor (dessa utgjorde hjärtskölden i Adolf Fredrik-logens logesigill) samt bär kring handtaget en svensk hertigkrona. Klubban i det framifrån sett vänstra fältet, vilket är svart, är belagd med ett gyllene A (för S:t Jean Auxiliare), och den klubba som återfinns i det framifrån sett högra fältet, vilket ät blått, är betecknad med ett likaledes gyllene U (för l'Union). Vapenbildens centrum, där klubbornas handtag stöter an, och där svärdets spets möter vinkelhaken, omslutes av det gyllene föreningståget så att Ordförande Mästare-klubborna därigenom sammanlänkas. Skölden är krönt med en krona som bär nio gyllene murslevar.

Logens valspråk är Frid, Enighet och Välsignelse.

Logen i den allmänna världen
Den Nordiska Första fullföljer den urgamla frimuraruppgiften att hjälpa behövande och nödlidande medmänniskor på flera sätt. Inom ramen för den s k Caritas-verksamheten ges bidrag ur logens fonder dels direkt till personer med hjälpbehov, dels till organisationer som bedriver hjälparbete bland samhällets nödställda och utblottade. Betydande summor ges också årligen till utbildningsstipendier, som är avsedda att underlätta för unga lovande hantverkare och konstnärer att förkovra sig i sina yrken. Utbildningsstipendierna fördelas i samarbete med Konstfack, Musikhögskolan, Operan och Operahögskolan.

Sammanlagt disponeras c:a 1,25 milj kr per år för Caritas-verksamheten och utbildningsstipendierna.

De viktigaste av de benefika fonder logen disponerar är

Stiftelsen Den Nordiska Första S:t Johannis Logens Jubel-Fond, grundad 1867

Stiftelsen S:t Johannes logen Den Nordiska Förstas Samfond för välgörande ändamål, vars äldsta delar går tillbaka till en donation som logen mottog 1877

Stiftelsen S:t Johannes logen Den Nordiska Förstas 100-årsfond, som tillkom 1899, samt

Stiftelsen Karl-Axel Rosenqvists fond, som skapades 1988 genom en donation.